Blodgivning i Sverige bygger helt på altruism – att ge utan att få något tillbaka. Det är en av vårdens mest konkreta former av solidaritet.
Altruism betyder osjälviskhet: att handla till förmån för någon annan utan egen vinning. Inom blodgivningen är altruismen inte bara en etisk hållning utan också en praktisk förutsättning. Både WHO och Europarådet rekommenderar frivillig, obetald blodgivning, bland annat därför att ekonomisk ersättning kan ge anledning att inte lämna korrekta uppgifter i hälsodeklarationen.
Varför ger människor blod?
Studier från flera länder visar samstämmigt att majoriteten av blodgivare gör det av altruistiska skäl. Andra återkommande motiv är att man själv eller någon närstående har behövt blod, att man känner samhörighet med sin ort eller arbetsplats, och att man vill göra något konkret nyttigt med en liten insats.
Forskning från Norge visar att sociala skäl – vänner och familj som redan ger blod – är en stark drivkraft, och att blodgivning stärker självkänslan. Studier från Italien och Iran visar att kvinnor något oftare anger altruistiska skäl än män.
Ersättning eller inte?
Frågan om ersättning är omdiskuterad internationellt. I länder där ersättning förekommer ser man ofta ett stort beroende av den, medan studier från exempelvis Indien visar att frivilliga givare oftare återkommer än de som får betalt. Sverige följer Europarådets och WHO:s princip om frivillig, obetald blodgivning.
Det som svenska blodgivare i studier lyfter fram som mest motiverande är inte pengar, utan att få svar på sina provsvar, att kunna ge blod på arbetstid och att det ska vara lätt att ta sig till en blodcentral.
Människokroppen är oförytterlig
Svenska Blodgivarförbundet motverkar alla former av marknadsföring och vinning med avseende på blod och blodderivat, enligt principen att människokroppen är oförytterlig. Blod ska ges som en gåva, inte säljas som en vara.